﻿Erfarenheten af det hela visar, enligt
vårt förmenande, att inom Sundsvalls-rin-
gen finnes en brist, ja, en väsentlig sådan,
nemligen en ledande ande med kraftig vil-
ja, som är i besittning af organisationsför-
måga, som vet hvart han vill och som kan
styra ringen in i en säker hamn, hvar-
igenom den kan vinna styrka, aktning och
soliditét. Det är visserligen sant att så-
dane förmågor ej allestädes stå att finna
och kanske mindre i Sundsvall än annor-
städes, men uppsökas måste de om må-
let skall vinnas. Finnes icke en sådan le-
dare inom vårt samhälle, så torde den
kunna uppletas på annat håll. Att fort-
sätta på den nu inslagna stråten, synes oss
vara ett narrverk, ja kanske den goda sa-
kens död. Vi bedja om ursäkt om vi med
detta vårt yttrande stöta någon för huf-
vudet, men alla äro icke födde till härförare,
och sanningen måste fram, ty saken är för
god att fuskas bort. Derföre, arbetare!
sen er omkring i eder egen krets efter
män som I personligen kännen och till
hvilka I sätten fullt förtroende samt upp-
dragen åt dem att föra eder sak framåt till
det goda mål som I för eder utstakat och
kasten eder icke i armarne på frasmakare
eller personer, hvilka endast vilja begagna
edra starka skuldror för att å dem krafla
sig upp och sedan bruka dem till plats
för sina egna intressens förverkligande.»